I början av februari 1914 utbröt den största konstitutionella kris som Sverige har upplevt. Den kallas för “Borggårdskrisen” eftersom Konung Gustav V höll ett kontroversiellt tal till 30 000 bönder på Stockholms slotts borggård.
Bakgrunden
Krisen handlade förment om Sveriges försvar men var egentligen en del i striden om den förändrade rösträtten. 1909 hade rösträtten förändrats lite grann vilket ledde till att den graderade rösträtten blev något begränsad. Detta ledde till att de konservativa förlorade i makt och de liberala och socialistiska leden vann i motsvarande grad. 1911 vann Liberalerna regeringsmakten med stöd av Socialdemokraterna. Den liberale statsministern Karl Staaff beslutade att skära ned på försvarsanslagen för att i stället kunna satsa på sociala reformer. Han stoppade sålunda det planerade bygget av en kanonbåt som den tidigare högerregeringen beslutat om. Det upprörde de konservativa krafterna i landet och även kungahuset och många bönder. Folk i allmänhet stödde också planerna på kanonbåten eftersom tiderna var oroliga i Europa. Det startades ett par insamlingar och dessa möjliggjorde att båten kunde byggas trots Staaffs invändningar. Bönderna organiserade sig i ett stort demonstrationståg till Stockholm och slottet för att visa sitt stöd för Konungens linje i försvarsfrågan.
Talet
Det mycket fosterlandsidealiserande talet som Gustav V höll hade skrivits av Sven Hedin och Carl Bennedich. Talets formuleringar var direkt riktade mot Regeringen Staaff och klargjorde att Konungen ansåg sig ha rätten att besluta om frågor rörande landets säkerhet. Det var ett tal som avsåg att få Regeringen Staaff att avgå, vilket också skedde några dagar senare. Sven Hedin och de konservativa krafterna i landet använde Konungen och talet som ett redskap för att få bort den liberala regeringen. Regeringen Staaff försökte därefter förmå Konungen att klargöra visa formuleringar i talet och att acceptera att i framtiden få sina offentliga tal godkända av regeringen. Gustav V vägrade att foga sig och Regeringen Staaff avgick trots att Socialdemokraterna hade anordnat en demonstration med cirka 40 000 deltagare till stöd för regeringen. Frågan om försvaret kunde kanske ha lösts genom enkäter, bönderna samlade 30 000 personer och arbetarna 40 000 i sina demonstrationståg, men genom en opinionsundersökning kunde de styrande lätt tagit reda på vad folket i allmänhet tyckte i frågan. Talet av Konungen och den efterföljande regeringskrisen har liknats vid inledningen till en statskupp. Sven Hedin var också inne på sådana tankegångar i brevväxlingar under den här tiden. Efter flera misslyckade försök att bilda en ny regering lyckades dock den opolitiske Hjalmar Hammarskjöld bilda en ämbetsmannaregering och vägen mot parlamentarism fortsatte.
Efterspel
Sex månader efter talet utbröt det Första världskriget och ingen i landet var längre emot ett starkare svenskt försvar. Resultatet av kriget blev dock att flera monarkier i Europa försvann och det svenska kungahuset började svänga i inställningen till ökat folkstyre. Efter kriget bröt revolutioner ut på flera platser i Europa och politiker i Sverige fruktade att de kunde spridas hit. Därför genomfördes ytterligare reformer inom rösträtten. Till slut hade alla myndiga män och kvinnor i Sverige fått en allmän och lika rösträtt.